Hade tänkt ladda upp bland annat en novell jag skrev för ett halv år sen. Läs den om ni orkar skulle vara kul med lite kritik. Där e antagligen en del svenska fel men det får ni leva med
Det var aldrig meningenTvå läppar möts. Musik pulserar högt och ljudligt. Dom stanna upp och tittar på varandra. Dom blåa ögonen möter dom bruna vackra ögonen. Dom kysser varandra igen. Båda är glada. Allt är bra. Ljuset byter färg i gult, rött och blått. Det pirrar i hela kroppen när han tittar på henne. Hon är vacker som en dag. Vi är ett hon och jag. Jag tar hennes hand i min tittar på henne och säger ”jag älskar dig. Bara dig ingen annan.” Dom bryr sig bara om varandra. Vad alla andra gör spelar ingen roll. För det är hon och han.
Då hörs en röst. Den är rätt så svag jag hör den knappt. Den kom närmare och närmare. Den blev även högre och högre. Jag kände nu igen rösten men vems var den? Rösten var arg så att den hade kunnat gå genom glas. Jag öppnade ögonen och tittade mig runt omkring. Där stod hon. Hon den andra som inte betydde något. Hon som trodde vi var ett men inte jag. Jag kunde nu urskilja orden från musiken som hon skrek. ”Din svikare, Hur kunde du!? Betydde jag ingenting för dig?” Tiden stod plötsligt still det underbara som varit för fem minuter sen var nu så långt borta, så man kunde ha trott att allt varit en dröm. Han försökte be om ursäkt. ”Förlåt det var aldrig meningen att du skulle få veta. Jag ville ju bara inte såra dig genom att säga att jag inte älskar dig.” Den andra tjejen såg frågande på honom. Hon som fick det att pirra i hela hans kropp. Hon visste att det var dom två han o hon, och att den andra skulle snart gå där ifrån med tårar i ögonen och just mist sin pojkvän. ”Hade du tänkt ljuga bort hela mitt liv. Få mig att tro att jag var omtyckt. Dit kräk.” Hans blick blev mer och mer stel. Han kunde inte längre skämta bort allting som han brukade göra när dom bråkade. Han ville få henne att förstå han ville prata med henne utan att hon den vackra tjejen var där. Hon blev helt blank i ögonen tårarna var nära nu. ”Men säg något då”. Han sa fortfarande ingenting. Vad skulle han säga? Hon hade fått reda på hans hemlighet. Han kunde inte försvara sig längre hon fattade ju. Så trög var hon inte så att hon inte fattade vad som hade hänt. Nu kom en tår rinnandes längs hennes kind. Han ville ge henne en kram och säga att allt kommer bli bra, men det gick inte. Hon började gå där ifrån med tårarna rinnande längs med kinden. Hon gick fortare och fortare. Hon nästan sprang där ifrån. Hon gick ut på balkongen och smällde igen dörren.
Han stod kvar där han stod innan hon den andra kom. Allt var som innan. Det var bara stämningen som inte var den samma. Han hade en stor klump i hjärtat. Han visste inte vad han skulle göra. Dom började dansa igen. Han som hade sårat en tjej och hon som var lika vacker som dagen. Dom dansade han och hon. Det kändes så fel men ändå så rätt. Att han bara lät hon den andra stå där ute själv på balkongen i regnet. Han ville bara att allt skulle vara som innan. Han försökte att bara bli lugn igen och njuta i hennes armar. Men det gick inte. Han var stel som en pinne. Hans händer dom darrade när dom låg på hennes rygg. Även hans ben darrade när han vaggade fram o tillbaka, med hon som var så vacker. ”Du måste prata med henne” sa hon plötsligt. Han visste det men han hade fortfarande inga ord. Han ville förklara att han fortfarande tyckte om henne men inte på samma sätt som hon gillade han. Han hade ju redan sumpat det. Hon vill säkert aldrig träffa honom mer ändå oavsett vad han skulle säga. ”Vad ska jag säga?” Frågade han henne. Dom stannade upp och tittade på varandra. ”Vad tror du? Säg vad du känner bara.” Han tittade på henne igen. Kysste hennes läppar mjukt. Han vände sig om och började gå mot balkongen. Hur skulle hon någonsin kunna lita på honom igen? Han hade ljugit för henne. Han hade fått henne att tro att hon var omtyckt och till och med älskad. Han kom fram till balkongen och tittade genom fönstret. Där stod hon med tårarna fortfarande rinnandes längs med sin kind. Han blev blek och tårarna började rinna på honom också. Han öppnade balkongdörren och gick ut.
”Förlåt” sa han med tårarna i ögonen. Hon tittade ner i golvet med en stel blick sedan tittade hon på honom. Han tog ett steg närmare henne. Han var nu bara en meter ifrån henne. Han hade kunnat röra vid henne om han hade velat. Han hade kunnat sträcka fram handen hon hade kunnat svara om hon vill. ”Varför ska jag förlåta dig?” sa hon med sin snyftade röst. Hon tog ett steg bakåt varje gång han tog ett steg framåt. Tårarna rann längst hennes kind. Även längst hans kind rann små vita tårar. Hon tog ett steg bakåt…
Nästa sekund hördes det sirener från en ambulans. Festen var nu slut. Även musiken hade tystnat. Den som innan pulserat i kroppen. Allt folk stod på gatan eller vid något fönster. Det var många som grät och snyftade. Speciellt en han som hade fått en flicka att gråta han som vill vara lycklig igen stod nu på gatan och grät. Han ångrade allt han hade gjort fel. Han hade aldrig kunnat förstå att det skulle bli såhär.
Det som hade hänt som många nu grät för var, det att flickan som hade gråtit hela kvällen, hade tagit ett steg för långt. Hon hade fallit några meter, men det hade räckt. Hon hade landat på rygg och tappat andan direkt. Det hade kommit blod från hennes huvud. Det var en stor blodpöl under hennes huvud. Pölen den blev bara större och större.
När han gick upp på morgon hade han aldrig vetat att han skulle krossa någons hjärta. Det var inte bara ett hjärta som han hade krossat, han hade också fått tårar att rinna på henne. Även han själv hade han fått att må dåligt. Han visste aldrig att det skulle bli så här mycket mer än bara några tårar. Läkarna kom fram till honom dom pratade en stund om vad som hade hänt. Då han plötsligt sa ”Hon är död nu”. Han stelnade till och sjönk sedan ihop i en hög på marken. Hans ögon var nära att sprängas av tårar. Han hade dödat en tjej hon som trodde att han älskade henne. Det var aldrig meningen, det bara blev så. Förlåt Darling förlåt.
skitbra!
