blew! Jag har nu läst igenom här nu i din söta tråd!
Du har en hel del bra här!
Vissa kanske påmiiner lite om annat men det är du inte ensam om att ha så jag gillar det ändå!

låt mig vara ifred
var god stör ej
största möjliga tystnad
JAG ÄR BÄST
ett två tre
trycker ifrån
seglar över ribban
jag rev




on your marks

får en bra start
är normalt snabbare
jämsides efter 50
leder vid 75
9.58.



Långt bak i fältet
Avancerar efter hand
Ligger nu tvåa
Räcker till avancemang
----------------------------
REKLAM
----------------------------

jag tror inte peter kommer förstå vad du menar med det där

klockrent

Tack så mycket för all fin kritik!

du är värd det

On your marks var ju bara helt väldigt bra! Jag gillar sättet du skriver på. Staccatorytmen gör det hela mycket mer uttrycksfullt!

Hymn till olycklig kärlek och kärlekskrank feghet

Plötsligt en dag är vi där igen. Vi båda på väg hem, jag ett antal meter bakom dig, med blicken stelt fixerad vid din nacke. Vi har gått så här i många år nu, men likväl hoppas jag fortfarande bara på att du ska vända dig om, eller att jag ska våga ropa. Jag tror fortfarande att det kommer att hända, att just idag ska du vända dig om och fråga om jag vill följa med, men likväl fortsätter vi bara att gå på samma sätt som vi alltid har gått, jag med olidliga kval, svettningar, feber, och du till synes oberörd. Till sist skils vi åt när du svänger in på din gata, och långsamt ser jag dig försvinna, bort ifrån mig.

Det finns en spärr inom mig, en spärr som hindrar mig från att våga ropa. Jag kan mörda, jag kan stjäla, jag kan våldta, men jag kan bara inte ropa på dig, få dig att vända dig om, tilltala dig. Du är liksom upphöjd, ouppnåelig, du är den duk där jag projicerat de mest fantastiska egenskaper.
Hur kan du bara vara oberörd? Hur kan du inte se, höra, känna att jag älskar dig. För så är det, jag älskar dig, älskar dig något oerhört.

Vitt.
Allt är vitt
Vita golv och vita sängar
vita väggar, vita ängar.
Väggarna
alltid en decimeter närmre
varje gång jag slutit ögonen
har jag öppnat dem igen
&
insett att allt fortfarande är
vitt
Det är på nätterna jag lever.
Då jag klivt upp ur min säng
gått ut i korridoren
och motats tillbaka igen
Jag har rubbat symmetrin
gömt undan deras konstverk
och sett sånt de inte velat visa
gett mig hän åt de jag inte tillåts
göra
men varje gång jag öppnat ögonen
har allting bara varit
vitt.
hon som länge varit ledsen
sov länge bredvid mig
vad blev det av henne
vad blev det av mig?

Åh! Tack! Det var hemskt snällt sagt. Men det är verkligen ingen trevlig bild. Ja, jag är så inte-Oscar Wilde att det där faktiskt har hänt på riktigt. Varje dag.

Mycket fin text om olycklig kärlek, kan relatera till den.