Vi skulle spela in en film när vi gick i 2an på gymnasiet. Tror temat var episk berättarteknik och vi hade bestämt oss för att göra en film om en man som känner sig förföljd av icke existerande män i svarta rockar och hattar.
Runt 9 en kväll skulle vi dra in till stan för att filma en scen där då en av dom mystiska männen skulle rikta en pistol mot den huvudpersonen.
Vi hittar ett fint gathörn lite avsides där vi tänker att vi får filma ifred.
Jag övar några gånger för att få till ett flyt på det hela och när jag drar pistolen som var en softairgun, kör plötsligt en polisbil förbi.
Den tvärnitar, två poliser hoppar ur bilen och drar sina vapen och skriker "SLÄPP VAPNET".
Jag var helt säker på att jag skulle bli skjuten och helt jävla skräckslagen, men släpper iaf softairgunnen till marken.
Efter det följer ett allvarligt tal med polisen som inte var ett dugg roligt.
Och såhär i efterhand fattar jag inte hur vi kunde vara så himla dumma att göra det mitt inne i stan. men men, man lär sig alltid något, hehe.

Hamnade den i tidningarna? Har för mig att jag läste om någon liknande händelse på Aftonbladet för ett bra tag sedan. Poliserna var upprörda!

Hände typ samma sak här:D När jag gick i nian var det några kompisar som var utklädda till terrorister som var på väg till skolan fast dem skulle förbi ica först. När dem gick in så ringde personalen polisen som skickade insatsstyrkan i och med att dem var 10 pers så var det helt kaos sen blev dem gripna och fick sitta på förhör i 8 timmar hah

haha, det vet jag inte. Tror det var runt sportlovet 2005 ungefär.
Dags att leta på aftonbladet

Min största livserfarenhet måste vara att jag lyckats övervinna en ganska djup depression. Gick inte till skolan på ett halvår i nian, hade inga kompisar jag umgicks med, stängde in mig helt. Blev som en helt ny människa efteråt och vet nu att jag klarar det mesta eftersom jag lyckats klara det här.

-all gone-

Det underligaste som hänt mig måste vara när jag var på banken, kanske två år sen.
Kommer in, tar min nummerlapp, sätter mig på en ledig plats. (Är iklädd en jeanskjol och leggings, röda converse och typ ett rött linne, och lite eyeliner och mascara - inte pandastyle utan verkligen.. lite smink)
Brevid sitter en dam i 65års-åldern.
"sätt dig inte här!" utbrister damen.
"öh?" säger jag, med min fantastiska förmåga att verbalt slå undan fötterna på folk.
"jag är kristen, jag vill inte sitta brevid en satanist, en djävulsdyrkare"
varpå jag börjar förklara att en satanist för det första inte är synonymt med djävulsdyrkare och att jag för det andra varken är det ena eller andra av det. varpå damen gör korstecken, spottar över axeln och går ut från banken.


en annan rolig grej är en elektriker jag stötte på i jobbet för nåt år sen. Jag stod i godan ro och isolerade mina små rör då elektrikern frågar mig om jag är sommarjobbare. Nej, säger jag, jag har jobbat med det här i snart tre år.
"nähä... men är du homosexuell då? tjejer på bygget är antingen målare, sommarjobbare eller flator."
skönt att folk inte har några förutfattade meningar-!

Verkligen trist att höra Maria, hur känns det med allt det där nu? Har själv haft turen att iaf ha det relativt tryggt hemma hela tiden, annars vet jag inte hur jag hade överlevt, grymt starkt av dig!

Och Sonja, helt otroligt att folk har såna fördomar som den där tanten du träffade på. Att de inte ens kan stå ut med att man sitter bredvid dem.. Själv har jag vart med om det motsatta, en tant som är ca 60-70 och bor granne med oss har sagt till min mamma att hon tycker jag klär mig jättesnyggt, diggar mina olika hårfärger och frisyrer osv.

Fördomar finns det gott om tyvärr.
Som första gången jag färgade håret svart. det var min födelsedag och min faster och min farmor kom på besök då när jag öppnade dörren och så när dom tog av sig yttre kläderna Säger min faster "Ojj.. var.. fint ..hår! och sen ler hon lite flaskt (hon sa det på ett så jävla ironisk sätt) jag sa tack men såg ju på henne att hon tyckte att jag såg förjävlig ut! Nu har hon nog vant sig vid min stil, har låtit dom lyssna på Green Day t.ex. fast dom tyckte att det inte lät bra men det var ju min födelsedag och Jag bestämde

Då var det min tur då.
För ungefär 1 och 1/2 år sedan träffade jag en underbar snubbe,
Oscar.Redan berättat hur vi träffades i min presentations-tråd. Ja, vi blir ihop efter 2 veckor. Och vi är lyckligast i c:a 6 månader. Sen får jag ett telefonsamtal, från hans morsa. Hon säger att Oscar är död. jag tror att hon är typ berusad eller något.(oscar hade berättat att hans morsa typ va alkoholist eller nått sånt.) Men sen visar det sej att Oscar omkommit i en trafikolycka. Han åkte bil med sin kompis, kompisen körde. dom var båda helt nyktra. Dom hade stannat vid rött ljus, och helt plötsligt kommer en lastbil i kanske 100km/h mot dom. Lastbilschaffisen var full såklart, och hinner inte riagera. Känner mej dock stark att jag kan prata om Oscar och så utan att bli mentaltförstörd och så.

Förlåt om jag stavar som en kratta, skakar lite nämligen.

^ oh fy fan vad hemskt! ush stackars dig<3 tycker synd om dig som fan. Det är ju det värsta som kan hända nästan ju!

^tack det har faktiskt varit lite jobbit när man går i centrum och i skolan... Åh guuuud stackars dej!!!!!! folk antar att dom gör det bättre.
Men såhär i efterhand när det har smält lite känns det bättre att bli tröstad